Jag har ganska lätt för att tycka poesi är tråkigt, långa dikter är för mig bara onödiga. De ifrågasätter allt från himmel till jord, liv till död. Varför då?
Inte är det för att jag ska läsa några rader och sen tröttna, nej för om man analyserar texten finns det säkert oändligt med bra budskap och poänger. Det är det att jag inte alltid har ork att gå in på djupet, och vissa dikter kräver att man verkligen att man tar den till sig för att ha förståelse. Dock kan jag inte säga att all poesi går mig förbi utan självklart hittar jag också mina favoriter. Oftast är det inte den längsta eller mest poetiska jag fastnar för, nej snarare den kortaste. Den dikt som med få ord kan beskriva en känsla, eller för all del något ännu simpelare, fångar min uppmärksamhet. Man behöver inte en hel berättelse för att få ut sitt budskap, Det kan vara en enda rad som får en att stanna upp och grubbla. Så vill jag ha min poesi. :D
Arrivederci!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar