onsdag 26 september 2012

Ormens väg på hälleberget

Jag måste först sig att jag blev ytterst imponerad av Torgny Lindgrens sätt att skriva. Jag kände mig verkligen som en stockholmare när jag läste den, språket gjorde att jag såg historien i ett annat ljus. Händelsen kändes avlägsen men ändå så grep den tag om mig. Även om det var mycket så att dom flydde från nuet så tyckte jag att man kunde känna av en viss frustration från Jani. Även om han inte beskrev skeendet i klarspråk så tror jag ändå att alla förstod vad som hände.

Själv blev jag så frustrerad att jag flera gånger var tvungen att lägga ifrån mig boken. När Jani väl tog fram kniven blev jag extremt glad och tänkte att nu skulle han ge utlopp för all den avsky jag kände. Sen att Karl Orsa ändå överlevde gjorde mig faktiskt lite besviken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar